Sandor slash Ida

av Sara Kadefors

Sandor: Jag kan inte sova. Jag försökte men det gick inte, ville egentligen bara prata med nån, nån vettig typ som inte måste balla sig. Men vem ska man ringa? Jag vet inte. Jag har för fan ingen att ringa. Det är därför jag gör det här. Ensamhet kan väll vara skönt men oftast inte. Finns det någon som känner som jag?

Ida bara stirrar på dataskärmen och läser den korta texten en gång till. Sandor. Lika jävla ensam som hon själv.
Hon är påväg att svara när hon ser svaren på Sandors vädjan ploppa upp framför henne: Kan man inte bara slippa snacka en massa serious shit? Och: Tips! Skaffa dej en kompis!
- Jävla idioter! mumlar hon och slänger ner datalocket med en smäll.

Sandor bara ser hur den ena bubblan efter den andra med ord dyker upp: Tips! Skaffa dej en kompis!
Han slår av datorn.
Sandor har inga kompisar, om man inte räknar med Tobbe förstås. Men han är som gift med vetenskapen och går knappt att få kontakt med. Han bryr sig inte om vad andra tycker och därför blir han inte heller retad. Så är det inte för Sandor. Han är Babakks, Valles och de andra i coola-klassgängets lilla vante som de kastar runt med. Han vill vara som Tobbe och inte bry sig, men hur han än försöker så går det inte bara att nonchalera det de gör mot honom. Därför ägnar han all tid till dansen. Han låter sig glömmas bort i piruetternas virvlar och hoppens vinddrag. Han älskar det!
Men det är inte bara i skolan som det är svårt. Hemma är det ingen som bryr sig om honom mer än mamma då. Och det gör hon bara för att han dansar! Skulle han sluta med dansen skulle han bara vara luft. Mera luft än vad han redan är, om det nu är möjligt…
Så är det inte med Ida. Hon bor i Stockholm ensam med sin djupt deprimerade mamma, pappan bor i USA med en annan tjej och det känns inte längre som om han vill veta av Ida mera. På något sätt så var det det som fick henne att tycka om alkoholen. Det är så skönt att få glömma bort alla problem för ett ögonblick och bara leva i den eviga värmen och glömma nuet. Få vara lycklig!
För det är just det. Ida är populär, snygg och en sådan som bara har allt i andras ögon. Trotts det finns det ingen lycka. Hon vill inte bara ha en massa ytliga, ska man kalla det, vänner. Bara någon som bryr sig.
Hon är bara så trött på livet. Men då träffar hon Sandor som verkligen förstår!
Ett Sommarboktips av Amanda 13 år.